Sångrösten

Att sjunga har säkert varit och är det vanligaste sättet att utföra musik. I alla kulturer och i alla sammanhang har sång solistiskt och i grupp varit den främsta musikyttringen. Som hjälp i arbetet, som en viktig del i rituella sammanhang, som terapi, som medel att få barn i sömn eller hylla sin älskade har sången använts. En betydelsefull icke-musikalisk uppgift har sången också haft: att i kulturer utan skrift kunna bevara kunskaper. Det går lättare att komma ihåg ord om de får såväl rytmisk som melodisk dräkt.

Men rösten används och klingar högst olika i skilda delar av världen och i olika sorters musik. Dock är materialet och resurserna desamma hos alla, sedan må rösten klinga som hos en tibetansk munk (som kan brumma tvåstämmigt med sig själv), som hos en välskolad operasopran eller en skrovlig, rå rockröst.

Utgångsläget och tillgången till "instrument" är desamma för alla, nämligen: andningsapparaten (aktivatorn), stämbanden (vibratorn) och mun- och näshålorna (resonatorerna).

Så uppstår en ton

En luftström kommer från lungorna och möter stämbanden. Stämbanden ställer in sig på önskad tonhöjd och styrka. Luftströmmen för isär stämbanden och sätter dem i svängning. Den ton som bildas får sin klangfärg av svalg, mun- och näshålor. Käkar, tunga och läppar formar ljudet.

Sångröst

Sångröst

Olika röstlägen

Det finns fyra olika grundlägen för rösten. Nerifrån räknat heter de bas, tenor, alt och sopran (de två första manliga, de andra kvinnliga). Men det finns mellanlägen också liksom ytterlägen: basbaryton, baryton, mezzosopran och koloratursopran.

Inom de olika lägena finns det dessutom skilda karaktärer på rösterna. Så finns det t.ex. när det gäller sopraner dramatiska och lyriska sopraner, vidare talar man om Wagnersopraner, högdramatiska och dramatisk-lyriska sopraner.

Den högsta manliga stämman, tenor, har också många olika karaktärer. Tenorrollerna hos Verdi är ofta dramatiska, hos Wagner kallas de hjältetenorer (de går nästan aldrig högre än g-a, medan Verdis tenorer måste äga det magiska höga c-et). I franska operor är tenorerna gärna lyriska medan det i tyska operor kan förekomma både "Spiel-Tenor" och "karaktärstenor", partier som främst ställer krav på scenisk gestaltningsförmåga.

Om en bas har ett djup som bara går ner till G kallas han "hög bas" (han har då ungefär samma läge som en basbaryton). Kan han gå ner till Ess eller D är han en "djup bas". En del körsångare – främst i ryska körer – kan ta sig ner ytterligare 2-3 hela tonsteg.

Röstomfång

Ett av de största röstomfången har Yma Sumac. Hon är född 1927 i Peru, är dotter till en indianska och upptäcktes redan som barn när hon sjöng vid en fest till solgudens ära.

Röstomfang

Röstomfång