Basun / Trombon

Basunen kallas i jazzsammanhang för trombon, vilket är språkligt och historiskt riktigt. "Trombone" är italienska och betyder "stor trumpet", och det var också ur bastrumpeten som basunen utvecklades mot slutet av 1400-talet.

Konstruktion

Under 1600-talet fick basunen den konstruktion den har idag: instrumentet är sammansatt av tre delar, av vilka mellandelen har formen av ett U-rör, som kan glida utanpå de två andra rörens öppna ändar.

Den skjutbara delen kan dras ut till sex olika lägen (tillsammans med grundläget har basunen 7 lägen) och vid varje läge får instrumentet en ny grundton. Det är en halv ton mellan lägena och till varje läge hör sedan en övertonsserie.

Basundraget

Basundraget

"Draget", basunens dragmekanism, är en U-formad bygel, som man skjuter över två rör. Den kan dras ut till 6 lägen, vilket gör att instrumentet tillsammans med grundläget har 7 positioner.

Basun i symfoniorkester

På basunen kan man alltså spela kromatiskt med hjälp av draget, och instrumentet blev lika populärt inom den kyrkliga musiken som den hade varit vid torneringar och sedan blev i operaorkestern.

När den för första gången användes i symfoniorkestern (av Beethoven i hans femte symfoni) hade instrumentet koncentrerats till två storlekar: altbasunen och tenorbasunen (3 respektive 1 i den stora orkestern).

Basunens skiftande möjligheter togs sedan väl till vara av romantikerna, med en praktfull höjdpunkt i Wagners uvertyr till operan "Tannhäuser". I den spelar basunerna unisont melodin, ett rakt och enkelt men oerhört verkningsfullt tema.

En lustig insats gör instrumentet i en av satserna i Bartóks "Konsert för orkester". Idag nyttjas normalt 2 tenorbasuner plus 1 basbasun i symfoniorkestern.

Trombon i jazzmusik

Inom jazzen blev trombonen snart ett av de dominerande instrumenten. De klangliga och dynamiska variationsmöjligheterna plus glissandoeffekten (glidningar mellan tonerna) och spel med sordin har i olika jazzstilar varit lika omtyckta.

Ventilbasun

Förutom dragbasunen finns det en ventilbasun. Den konstruerades i 1800-talets början och ventilerna gav instrumentet större rörlighet men också en mindre ädel klang. Idag är den i bruk endast i militärorkestrar.

Kontrabasbasun

Det existerar också en kontrabasbasun, även den uppfunnen av Wagner för "Nibelungens ring". Dess stora, dystra klang har även använts av Richard Strauss ("Elektra") och Arnold Schönberg ("Gurrelieder").