Basun / Trombon
Basunen kallas i jazzsammanhang för trombon, vilket är språkligt och historiskt riktigt. "Trombone" är italienska och betyder "stor trumpet", och det var också ur bastrumpeten som basunen utvecklades mot slutet av 1400-talet.
Konstruktion
Under 1600-talet fick basunen den konstruktion den har idag: instrumentet är sammansatt av tre delar, av vilka mellandelen har formen av ett U-rör, som kan glida utanpå de två andra rörens öppna ändar.
Den skjutbara delen kan dras ut till sex olika lägen (tillsammans med grundläget har basunen 7 lägen) och vid varje läge får instrumentet en ny grundton. Det är en halv ton mellan lägena och till varje läge hör sedan en övertonsserie.
Basundraget
"Draget", basunens dragmekanism, är en U-formad bygel, som man skjuter över två rör. Den kan dras ut till 6 lägen, vilket gör att instrumentet tillsammans med grundläget har 7 positioner.
Basun i symfoniorkester
På basunen kan man alltså spela kromatiskt med hjälp av draget, och instrumentet blev lika populärt inom den kyrkliga musiken som den hade varit vid torneringar och sedan blev i operaorkestern.
När den för första gången användes i symfoniorkestern (av Beethoven i hans femte symfoni) hade instrumentet koncentrerats till två storlekar: altbasunen och tenorbasunen (3 respektive 1 i den stora orkestern).
Basunens skiftande möjligheter togs sedan väl till vara av romantikerna, med en praktfull höjdpunkt i Wagners uvertyr till operan "Tannhäuser". I den spelar basunerna unisont melodin, ett rakt och enkelt men oerhört verkningsfullt tema.
En lustig insats gör instrumentet i en av satserna i Bartóks "Konsert för orkester". Idag nyttjas normalt 2 tenorbasuner plus 1 basbasun i symfoniorkestern.
Trombon i jazzmusik
Inom jazzen blev trombonen snart ett av de dominerande instrumenten. De klangliga och dynamiska variationsmöjligheterna plus glissandoeffekten (glidningar mellan tonerna) och spel med sordin har i olika jazzstilar varit lika omtyckta.
Ventilbasun
Förutom dragbasunen finns det en ventilbasun. Den konstruerades i 1800-talets början och ventilerna gav instrumentet större rörlighet men också en mindre ädel klang. Idag är den i bruk endast i militärorkestrar.
Kontrabasbasun
Det existerar också en kontrabasbasun, även den uppfunnen av Wagner för "Nibelungens ring". Dess stora, dystra klang har även använts av Richard Strauss ("Elektra") och Arnold Schönberg ("Gurrelieder").