Tuba

Tuban är brassektionens basinstrument. Den är förvånansvärt rörlig i förhållande till sin storlek. Dess klang kan vara lika mjuk i svaga partier som den är kraftfull och bombastisk i starkare avsnitt.

Instrumentet har 4 eller 5 ventiler och har stor rörvidd, som växer från munstycket ut till ljudtratten.

Tuban utgör botten i symfoniorkesterns brassektion. Fullt besatt består brasset av 4 horn, 3 trumpeter, 3 tromboner och 1 tuba. I Stravinskijs "Sacre du printemps", "Våroffer", behövs det dock 8 horn, 5 trumpeter, 3 tromboner och 2 bastubor.

Orkesterrepertoar

Stor, tung och ödesmättad är den i ett av de mest bekanta soloavsnitten för instrumentet, i Ravels orkestrering av Mussorgskijs "Tavlor på en utställning". Satsen, i vilken tuban spelar huvudrollen, är "Bydlo", som handlar om hur en polsk oxvagn tar sig fram på leriga, svårframkomliga vägar.

Ursprung

Ursprungligen var tuba namnet på romarnas kamptrumpet, föregångaren till våra dagars trumpet och basun.

Tuban är ett sent instrument i historien. Först omkring 1830 konstruerades den av en tysk och kom att i symfoniorkestern ersätta ofikleiden (gammalt, lågt bygelhorn med klaffar).

Wagnertuba

Richard Wagner ville, för Nibelungens ring, ha ett instrument med valthornets klang men i ett djupare läge. Han lät därför konstruera wagnertuban, som inte ska förväxlas med den vanliga bastuban.

Wagnertuban har en stor och genomträngande klang, men är samtidigt - liksom tuban – majestätisk och högtidlig. I symfoniorkestern är det hornisterna som blåser wagnertuban.

Andra tonsättare blev intresserade av instrumentets klang: Mahler och Bruckner använde det i några av sina symfonier, Arnold Schönberg i det jättelika "Gurrelieder" och Richard Strauss i operan "Elektra".

Kontrabastuba

Det finns även en kontrabastuba, som brukar kallas "Kejsarbas".