Valthorn
Valthornet är det mest svårspelade av alla bleckblåsinstrument. Det händer, även för en mycket bra hornist, att tonen inte kommer eller att den slår över i en annan ton än den tänkta.
Ofta har hornisterna specialiserat sig på det höga eller det låga registret. I symfoniorkestern är det så, att horn 1 och 3 spelar i det höga registret medan horn 2 och 4 spelar i det låga.
Valthorn
Repertoar
Till de tonsättare som främst förstått att använda hornet hör Weber, Brahms, Richard Wagner och Richard Strauss. Men skall man i ett och samma verk få en ganska fantastisk bild av hornets möjligheter ska man lyssna till Benjamin Brittens Serenad för tenor, horn och stråkorkester.
Hornets utveckling
Jakthornet eller jägarhornet var föregångare till valthornet/hornet. Det lades runt kroppen på den spelande och vi känner instrumentet sedan 1300-talet.
Urtypen för hornet/valthornet är djurhornet. För att utvidga tonförrådet borrade man grepphål i det och så fick vi bl.a. bockhorn och inom konstmusiken sinkan. Ventilhornet skapades 1815.
Horn i orkester
I operaorkestern dök hornet upp på 1670-talet och den komponist som införde det var Jean-Baptiste Lully. En fast plats i symfoniorkestern fick det hos wienklassicisterna (fast både Bach och Händel hade ibland använt det) och då förekom det i par.
Självständiga uppgifter fick dock inte hornet, utan det användes mest för harmoniutfyllning. Mozart upptäckte på allvar instrumentets sköna ton och möjligheter även i den lilla ensemblen, och Beethoven lät hornet vara ett av de sju instrumenten i den berömda septetten.
Uppskattad av romantikerna
Men det var romantikerna som till fullo upptäckte hornets förtjänster. De ökade också antalet horn i orkestern: med Beethovens femte symfoni fick orkestern för första gången fyra horn, hos högromantikerna förekommer ibland åtta horn. Stravinskijs "Våroffer" har åtta horn, utnyttjade på ett sällsynt effektfullt sätt.
Varierande klang
Vad romantikerna blev förtjusta i var förstås den mycket variabla klangen. Hornet kan vara allt ifrån smattrande och fanfarartat till mjukt sjungande. Det smälter väl samman med alla övriga instrumentgrupper i symfoniorkestern och det kan också frambringa effektfulla toner som t.ex. de "stoppade" tonerna. Dem får man genom att stoppa sin högra hand i klockstycket. Till skillnad från de andra bleckblåsinstrumenten trycks nämligen ventilerna ner med vänster hand, medan högerhanden hålls inne i klockstycket/tratten.