Slaginstrumenten

En av de viktigaste sektionerna i en orkester för dagens musikskapande är slagverket eller slaginstrumenten. Slaginstrument är den övergripande beteckningen för instrument, i vilka ljudet alstras genom att man anslår, skakar, skrapar eller gnider instrumentet. Indelningen av dem i underavdelningar kan sedan utgå ifrån om det är instrument med bestämd tonhöjd eller obestämd tonhöjd eller om instrumenten är idiofoner (hela instrumentmassan ljuder) eller om de är membranofoner (en spänd hinna anslås).

Notation

Liksom övriga instrument i orkestern står slaginstrumenten noterade på det femlinjiga notsystemet. I nutida musik, med ofta mycket komplexa slagverksstämmor, noteras numera dock instrumenten dels på skilda system, dels ofta bara på en linje. I noterna finns också angivet inte bara vilket instrument det gäller utan också vilka sorters klubbor eller stockar som ska användas, kanske t.o.m. också var på instrumentet slaget ska komma.

Stockar och klubbor

När det gäller trumstockar finns det ett 20-tal olika, som skiljer sig åt i vikt, storlek, balans samt utformning av själva slagkulan. Klubbor kan ha huvuden som är garnlindade, som är överdragna med plast eller är av ren metall, de kan också vara tillverkade av trä eller hårdgummi.

Till pukorna används ett 10-tal olika pukstockar, för rörklockor fordras det trähammare. För tamtam (som också kallas gonggong), med väldig, dånande klang, fordras en stor mjuk klubba – men fantasifulla tonsättare har funnit många fler sätt att vinna effekter ur den än genom att bara anslå den i mitten med klubban.